lisablomberg

vet inte vad jag känner, vad som gör ont eller vad som får mig och lätta, jag är tom.
saknar alla kvällar när man var liten och byggde snökojjor, och bara mörkter hindra en från mod, ork eller käslor. när allt var bra och rädsla bara var en känsla och inte ett oändligt hål.
vilse, och glad!
gonatt<3