Victor Gustavsson!
Kärlek börjar alltid med bråk!
Den irriterande lilla saken i min pararellklass verkade ju bara inte frisk i huvudet alltså! Och sen att han skulle hoppa över till min klass, va fan? Han umgicks ju med min kompis med, kul? Smålektioner fick oss och bytta ord, men det var väl inte för ens vi gick i matten tillsammans och du började äta upp min matsäck varje lektion som vi verkligen börja prata! Prata, jo du man kanske ska kalla mer ett jävla kakklande! Vi skratta, sjöng, skrek och var bara allmänt störda i huvudet! Det var då jag öppnade mina ögon för dig, när du bara vart mer och mer knäpp, haha! Vi började umgås på fritiden, var skitbra kompisar och allt var kanske väldigt spännt ändå när man tänker efter.. När vi sedan började öppna oss och faktiskt prata om allt så var jag ju helt galen i dig, du är ju så jävla go! Vi har genom dom här två åren kommit fram till hur lika vi är, och hur jävla underbart det är att ha någon som alltid finns där! Jag har älskat dig så länge, men det var kanske den 17 november som allt ändrades! När vi prata ut om allt och bara insåg att det är vi, det kommer alltid vara vi, även om ingen förstår det så är det så!
Jag vet jämt vart jag har dig, och vi kommer alltid ha det bäst! Du är min kärlek, du är den ända killen för mig Victor Gustavsson!
Jag älskar dig så det gör ont! <3
Tycker om dig så mycket så halva du räcker på
min blogg så ingen snor dig! haha <3
