aldrig!
jag hatar hur jag än kan
känna alla rysningar i
kroppen från när jag
hör din röst! jag
kommer aldrig
ge dig min
respekt tillbaka,
för det är väl egentligen
ingen som vet. inte ens
du skulle jag gissa på,
vilket känns helt overkligt.
ibland känns det som jag
varit blind, för bild för och se!
för liten för och inse, och nu
för många år för och glömma.
du kommer alltid vara det, men inte den!
Kommentarer
Trackback
